Silent tears

Igår såg jag någonting som jag inte borde att sett. Det skrämmer mig, att någon okan känna sig så sårad, ensamen. Men det visar sig att ja är inte ensamen om desssa känslor, sveket. Jag ser hur du tappert försöker ta dej igenom detta. Hur du ger allt du har kvar varje ny dag. misslyckades jag med min enda uppgift? Gjorde jag det. Det enda som las på mina axlar, det viktigaste? visade jag inte att jag älskar dej och att jag bryr mig. Men det vill inte gå fram, misslyckades jag med den enda uppgift som har gets mig? att älska dej Mama

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0