Painful memorys
Ingenting kommer att bli som förr....
En gång var det vi, bara vi, vi mot världen. Ingenting kunde stopa oss. Ingen kunde stopa känslorna som bara välde fram. Orden som vi, jag en gång yttrade kommer att eka för alltid, dom kommer aldrig att dö ut... Aldrig någonsin...
Kommer du ihåg när vi bara stod tätt intill varandra, så tätt att man kunde känna spänningen i luften av våra känslor, dina känslor mot mig - mina känslor för dej. Men tydligen räkte inte orden till, en spricka kom till och allting bara föll isär. Lämnade ingenting kvar, inte ens bitar att plocka upp.. Saknar dej, saknar tiden, saknar att vara älskad av just dej.
Förut kunde jag ta din hand och känna värmen från dej, känna har allting runt omkring sig bara försvann så att det bara var du och jag - mot världen. Men nu när jag fattar din hand så känner jag ingenting, bara kyla. Nu är det inte omgivningen som försvinner utan det är du! Så jag finner mig ståendes där i världen alldeles ensam. Nu är det inte längre vi mot världen. Utan det är jag ensamen mot världen.
Finns det ingen som kan fatta min hand och tala om för mig att jag inte längre är ensamen, att du finns för mig. Att du älskar mig och att du alltid kommer finnas hos mig aldrig försvinna aldrig lämna mig ensamen igen. - Jag behöver dej för att överleva. Säg att du älskar mig.
En gång var det vi, bara vi, vi mot världen. Ingenting kunde stopa oss. Ingen kunde stopa känslorna som bara välde fram. Orden som vi, jag en gång yttrade kommer att eka för alltid, dom kommer aldrig att dö ut... Aldrig någonsin...
Kommer du ihåg när vi bara stod tätt intill varandra, så tätt att man kunde känna spänningen i luften av våra känslor, dina känslor mot mig - mina känslor för dej. Men tydligen räkte inte orden till, en spricka kom till och allting bara föll isär. Lämnade ingenting kvar, inte ens bitar att plocka upp.. Saknar dej, saknar tiden, saknar att vara älskad av just dej.
Förut kunde jag ta din hand och känna värmen från dej, känna har allting runt omkring sig bara försvann så att det bara var du och jag - mot världen. Men nu när jag fattar din hand så känner jag ingenting, bara kyla. Nu är det inte omgivningen som försvinner utan det är du! Så jag finner mig ståendes där i världen alldeles ensam. Nu är det inte längre vi mot världen. Utan det är jag ensamen mot världen.
Finns det ingen som kan fatta min hand och tala om för mig att jag inte längre är ensamen, att du finns för mig. Att du älskar mig och att du alltid kommer finnas hos mig aldrig försvinna aldrig lämna mig ensamen igen. - Jag behöver dej för att överleva. Säg att du älskar mig.
Kommentarer
Trackback
